Jag hade jobbat sedan tidiga morgonen. Förberett gudstjänster, vigslar och dop. Och blickade ut och såg att en magisk höstdag var på väg att födas. Så jag packade ryggsäcken, snörade på mig kängorna, kopplade Gillis och vi gav oss av. Vi vandrade genom byn och kom snart till foten av Mullfjället. Sedan började vi ta oss uppför. 
Bara några hundra meter upp finns det här fantastiska vattenfallet. Den här förmiddagen var det extra vackert när solen speglade sig mot bergväggen. Vi fortsatte uppåt, Gillis och jag, och jag bara häpnade inför färgprakten.
Det finns inget bättre än höst bland fjällen. Färgerna, den klara luften, den blå himlen och solen som värmer.
När vi kommit upp satte vi oss och jag drack mitt kaffe och blickade ut över vidderna. Tankarna som stillnar, andningen som lugnar ner sig, fridfullheten som sprider ut sig i kropp och själ. Att ha den här närheten till fjällen är alltid en ynnest, och alldeles särskilt en sådan här strålande septemberdag.
Nu är vi hemma igen och jag ska fortsätta att arbeta. Hoppas att DU har en fin dag var du än befinner dig!
Alldeles, alldeles underbart! Tack för att jag fick följa med här från min kökssoffa. Kram!
Så fint att du följde med mig hemma från kökssoffan! Det var verkligen en strålande höstdag. Det gäller att ta vara på dem. Kram!