Jag fick pulsa i snö i går morse när jag skulle ta mig ut till skrivateljén. Snön nådde mig upp till knäna. Jag fick skotta mig fram till dörren. Och snön fortsatte att vräka ner under dagen. Jag var så tacksam över att få vara inomhus, att inte behöva ge mig ut med – den helt översnöade – bilen, att bara vara inne och jobba med stearinljusen brinnande.
Mitt på dagen såg jag Ida-Maja komma hem och jag gick in i huset för att kolla läget. Hon var så lycklig! Hon hade håltimme och hon och en kompis skulle ge sig ut i backen och åka skidor. Hon stoppade i sig lunch och sedan gav de sig av.
Det är kanske där med att fånga ögonblicket, att inte låta en dag i backen med massor av snö gå förlorad.
