När det är fullmåne brukar vi ge oss ut på skidor. Det är något visst att åka ut utan upplysta spår, utan pannlampa, bara ha månens som lyser ens väg. Men i går kväll tog vi en promenad på älven i stället. Det var magisk måne över markerna.

Jag tänkte på två tillfällen då vi åkt skidor i fullmåne. Den ena gången var för några år sedan då vår familj och en annan familj åkte från Edsåsdalen upp till Vita Renen. Där åt vi fantastisk middag. När vi sedan skulle åka ner igen var det nästan ljust som på dagen. En helt magisk upplevelse. Vår dotter var inte så gammal vid det här tillfället, men hon pratar fortfarande om det, att det var så speciellt. Den andra gången jag tänker på var kvällen före julafton för två år sedan. Vi drog i väg på skidor mitt i natten. Vi åkte genom skogen och månen lyste oss fram. Helt otroligt fint.

Det är så viktigt att fånga de här ögonblicken! Att faktiskt ge sig ut när det är fullmåne, även om det just då känns skönare att krypa in och lägga sig på soffan. Men stunderna framför TV:n glömmer vi rätt fort medan en skidtur eller en promenad i fullmånens sken stannar kvar inom oss länge, länge.

I morse var jag på gymmet och tränade och efter det har timmarna ägnats åt skrivande. Det är bok tre som bit för bit växer fram. Så väldigt lustfyllt! I morgon tar jag tåget till Sundsvall för att föreläsa om mitt författarskap och mina böcker i Sköns församlingsgård. Det ska bli så roligt! Och på torsdag träffar jag ett gäng i Östersund och pratar skrivande med dem.

Hoppas du har det bra!