Igår tog jag mig ut på en skidtur i snöandet och blåsten. Det var så härligt! Och det var rent nödvändigt. Under en tid har jag befunnit mig i en redigerings- och korrekturläsningsbubbla. Hela huvudet har varit proppfullt av ord och formuleringar, fraser och meningar. Det är ett speciellt jobb att lusläsa sitt eget manus, att läsa berättelsen om och om igen för att se att inga fel och knasigheter kommer med in när boken ska tryckas.
Jag får ibland frågan om hur processen går till när en berättelse ska bli en bok. Så här har det sett ut nu när min bok ”Sömmerskan och friheten” kommit till:
1 september hade jag deadline för råmanuset. Jag skickade det då till min förläggare Christoffer. Han läste manuset och ungefär tre veckor senare, den 23 september, fick jag tillbaka det med de kloka synpunkter han hade. Det rörde bland annat några kapitel som kunde byta plats eller någon av karaktärerna som behövde bli tydligare. Hans feedback innehöll också en massa fina ord om min berättelse, och det kändes fantastiskt!
Sedan hade jag en månad på mig att bearbeta manuset och skickade det tillbaka till Christoffer 21 oktober. Han läste på nytt i några veckor och jag fick tillbaka det 4 november. Vid det tillfället hade han inga fler synpunkter att komma med, utan var dags för nästa fas – samarbetet med mig och min redaktör.
Min redaktör Lotta och jag hade sedan ungefär två månader på oss att finslipa manuset. Hon läste, kom med kloka synpunkter, jag bearbetade. Det är fantastiskt hur manuset tar form under just den här delen av processen.
11 januari hade Lotta och jag gjort vad vi kunde och manuset gick vidare till Agneta som är korrekturläsare. Hon läser i detta nu och ser med hökögon på texten, stavfel, grammatiska fel, felaktig kommatering… Ja, alla de där små detaljerna som blir så stora i sammanhanget. Hennes arbete är ovärderligt.
20 januari kommer boken att gå till tryckning. Och den släpps 22 mars. Helt troligt!
