Jag har bloggat i en massa år. Mer än tio. Periodvis har jag varit mycket dedikerad, andra perioder har jag låtit bloggen vila. Nu har den fått nytt liv. Blivit lite uppfräschad. Tack Per-Erik Olsen för all hjälp!
Varför bloggar jag i en tid då allt fler slutat att blogga? För att jag tycker om bloggen som form. Jag tycker om att dela med mig av mina tankar. Och av sådant som jag upplever.
Evert Taube fick en gång frågan vad som är meningen med livet. Hans svar är fantastiskt.
”Meningen med livet är att bli poesi.”
Hur fint? Tänk om allas våra liv är poesi. Eller som Marie Bergman sjöng:
”Varje människa bär en historia.”
Ja, jag tänker så. Jag bär en historia som är värd att berättas. Och det gör du också! Jag berättar min historia på alla möjliga sätt – i mina böcker, i mina sångtexter och här i bloggen. Jag delar gärna med mig av mitt liv. Och tar med stor glädje del av ditt.
Så välkommen att hänga med mig här i bloggen, alldeles oavsett om du följt mig länge eller precis har hittat hit! Jag kommer fortsätta att skriva med ojämna mellanrum, och vad bloggen ständigt handlar om är skrivandet och kreativiteten, livet som fjällpräst, livet i fjällvärlden.
