Förra helgen var magisk på så många sätt. Dels bilresan ner till Mariefred. Jag kör sällan bil, åker oftast tåg och buss, så att nu ha bil var som en enda stor frihet. Jag kunde stanna var jag ville. På vackra platser. På bra fikaställen. När jag bara ville sträcka på benen.
Och så på plats i Mariefred, denna otroligt vackra lilla stad, var ju allt så oerhört intensivt. Massor av möten och samtal med trevliga läsare och författare. Två scensamtal för min del. Och så den ofattbara kvällen då jag vann priset Årets feelgood 2022. Alltihop så omtumlandeoch det blev ett fint firande den kvällen.
Och efter det har gratulationerna inte slutat komma. Kramarna, lyckönskningarna, blommorna, meddelanden, telefonsamtal… Jag är helt överväldigad!
Jag är hemma igen nu sedan några dagar. Försöker landa. Det är svårt. Jag är fortfarande så överväldigad. Så överväldigad att jag till slut sa till min man: Jag måste ta mig ut och lufta hjärnan. Så vi gav oss ut på vandring och det var helt nödvändigt. Att försöka landa i allt som hänt. Vi gick rundan som kallas Solstigen i Åre. Det var en så vacker kväll.
Jag är så glad och tacksam över att bo precis där vi bor, där vi har fjäll och skogar precis in på knuten.
