Jag behövde ta ännu en tur till Fjällnäs för att kolla upp några saker till min bok. Jag behövde komma till Malmagen och se hur solen glittrar i sjön, för att känna på vattnet. Hur känns det en dag i augusti? Så stod jag där på den magiska platsen inte långt från Fjällnäs Högfjällshotell. Det är i de här trakterna min kommande bok utspelar sig och hotellet har faktiskt en framträdande roll i berättelsen.

Och jag behövde gå i trappan som leder upp till Andersjöåfallet. Jag behövde känna hur det känns att gå alla de 303 trappstegen, hur det sviktar under fötterna, se hur vyerna vecklar ut sig ju längre upp man kommer.

Jag tycker att en berättelse behöver kännas i kroppen, så ju mer jag som författare har känt och upplevt det jag skriver om, desto starkare blir berättelsen. Jag tror att det är så. Många är de som hört av sig efter att ha läst ”Kallbaderskan bland fjällen” och skriver ord som: Det kändes som om jag var där. Eller: Det var som om jag var där uppe på fjället när jag läste din bok. Det är ju bara helt fantastiskt att få sådan respons!

Min förläggare frågade om det vid en intervju vi gjorde i samband med Stockholms bokhelg. Han frågade hur jag kunde göra naturskildringarna så levande. Och svaret är väl att det är för att jag växt upp bland fjäll och skogar, att jag också nu levar bland fjäll och skogar och gärna vistas just där. Kanske bär jag lite av fjällvärlden inom mig.