Jag var på väg till jobbet i går morse. Gick i min egen värld med lurarna i öronen. Lyssnade på äldreforskaren Ingmar Skoogs Sommar. Rekommenderas varmt! Många kloka saker säger han om åldrandet, om äldre och om hur det blev under pandemin. Så jag gick där och lyssnade, men plötsligt blev jag hejdad av en kvinna.
Hon ville tacka för min bok ”Det har kommit ett brev”. Hon sa att hon tyckte så mycket om den, att den var omöjlig att lägga ifrån sig. Att jag skulle ha en stor eloge för att jag skrev den. Jag blev så himla glad! Tacksam. Tänk att det jag har skrivit kan få beröra en annan människa på det viset. Det är ju hur stort som helst.
Jag har fått otroligt fina ord om alla mina böcker, människor som skrivit, ringt, kommit fram och tackat. Vilken enorm ynnest! Men jag tror att ”Det har kommit ett brev” har lett till de starkaste samtalen. Människor har berättat om släktingar som emigrerat, om sorg och saknad och oro. Vi är ju så många i vårt land som har släktingar som drog iväg till Amerika kring förra sekelskiftet.
Som Margaret i min bok gjorde. Denna kraftfulla kvinna från Rörön i Jämtland, som blev så framgångsrik i Amerika. Det var stort att få skriva hennes berättelse. Det är stort att människor blir berörd av den.
Bild från boksläppet i Bergs kyrka. Jag sjöng och musicerade med fantastiska Astrid Åslin Kardin och Bengt-Erik Norlén.
