På sommaren firar vi kvällsgudstjänst – Andrum – utanför Åre gamla kyrka varje torsdag. Igår kväll sken solen och vinden var ljum. Och det blev så tydligt att vår gudstjänst var en del av det vibrerande, pulserande livet som Åre är.
För medan vi sjöng ”En vänlig grönskas rika dräkt” så kastade sig fallskärmsflygare ut från Åreskutan och landade på banan nere i byn. Människor joggade och cyklade längs vägen. Barn lekte och skrattade på gräsplanen intill. En hundkurs pågick och hundskall letade sig till oss. Några personer strövade över kyrkogården och tittade på gamla gravstenar, andra gick med raska steg mot tågstationen. Ytterligare andra satt på sina uteplatser och njöt av kvällssolen. Några promenerade i stilla mak till någon av Åres alla restauranger.
Det är så oerhört mycket folk i byn just nu och har varit hela sommaren. Ett myller av människor från olika håll och kanter. Med olika dialekter.
Allt pågick samtidigt som vi sjöng vår psalm och det kändes så fint. Som att allt omslöts av gudstjänsten, inneslöts i Guds famn.
