Påsken brukar betyda vigslar på fjälltoppar eller i skogsgläntor, dop i några av våra kyrkor och kapell och en mängd olika gudstjänster runtom i församlingen. Men, som alla vet, i år är inget sig likt. 
Påsken brukar kunna betyda möjligheten att träffa familj och släktingar. Samlas kring påskbufféer, göra gemensamma skidturer, sitta i en snögrop med näsorna mot solen. Men i år är det inte så. I år är inget sig likt.
I år är ledig och och tillbringar dagarna med lilla familjen. Jag är inte alls missnöjd, vi har det väldigt bra. Jag är uppe först om morgnarna, som alltid, och bakar frukostbröd och dukar upp frukosten. Vi äter tillsammans när alla vaknat. Vi promenerar och åker skidor. Gnäller kanske lite över vädret, men vem kan rå på snö och blåst? Vi läser böcker och ser på serier och målar påskägg. Vi eldar ljus när skymningen faller och jag är tacksam över de här påskdagarna. Trots allt.
Jag hoppas att du har det bra hur du än firar påsk detta år!
Skickar med några ord ur den bästa psalm jag vet:
För att en påskdag såg när graven sprängdes,
när dödens udd blev bruten och den slängdes
kan inte ordet längre stå och tiga,
kan dansen leva i oss, sången stiga.
För att din andes eld får allt att brinna,
så hjärtan helas, murarna försvinna,
när ålderns höst bär löften inför våren,
i barnaskapet läker alla såren
så kan vi bära även mörka dagar,
så kan vi känna hoppet fast vi klagar,
så kan vår viskning höras genom skriket,
så kan vi känna doften av Guds rike.
Gud är med oss.
(Psalm 870)
