Vi promenerade genom skogen och Gillis sprang lycklig vid vår sida. Molnen låg tunga över byn. Vi tog oss upp mot höjderna och himlen blev allt mer blå. Och när vi vände oss om såg vi hur gråheten pressade sig mot byn men här uppe sken solen. Men framför allt såg jag plötsligt Duveds kyrka ur ett helt nytt perspektiv. Hur den ligger där nere i dalen. Som de dimhöljda bergens kyrka.
Åter igen blev jag påmind om betydelsen av att se saker och ting ur olika perspektiv. Det är så lätt att fastna i sina egna sanningar, men så viktigt att emellanåt se de där sanningarna från olika håll. Reflektera. Kanske våga omvärdera.
Vi kom om att prata om sanning där vi gick, älskade dottern och jag. Och jag tror att det kommer att bli väldigt bra för henne att läsa filosofi på gymnasiet. Hon har en viss fallenhet för filosofiska resonemang. Det blev en härlig promenad och många nya tankar föddes.
Önskar er alla en fortsatt fin helg!
