Här sitter jag hemma vid köksbordet med medaljen dinglande och diplomet i händerna. Trött och fylld av intryck, men framför allt mycket stolt och glad. För i går fick jag ta emot Carl Zetterströms medalj ”för jämtsk vitterhet”.
Här på vackra Stocketitt på Frösön med Oviksfjällen som en tavla fick jag ta emot mitt fina pris. Jag fick det för mitt författarskap och för att jag skrivit om starka kvinnor från Jämtland och Härjedalen. Jag är den 37:e i ordningen som fått ta emot medaljen. Jag är i otroligt fint sällskap – Bodil Malmsten, Karl-Göran Ekerwald och Elin Olofsson är exempel på storheter som fått den. 
Medaljen och diplomet utdelades i det vita stenhuset på Stocketitt, det hus som Carl Zetterström lät uppföra på 1700-talet. Han var född och uppvuxen på Rödön och visade tidigt prov på att ”ha läshuvud”. Så han fick gå skola i Härnösand och blev sedan skickad till Uppsala där han studerade medicin och blev så småningom professor. Han kom att testamentera sin stora boksamling till Stocketitt på Frösön. Han ville skapa ett bibliotek i det vita stenhuset. Det blev sedan grunden till det som nu för tiden är Länsbiblioteket i Östersund. 
Som sig bör höll jag ett tacktal och avslutade det med att sjunga Evert Ljusbergs text på härjedalska – ”Sö blank va alder Halvarlotjen”. På bilden syns också några av personerna i kommittén bakom medaljutdelningen.
Så, stolt och glad är jag alltså! Mycket, mycket.
