Det var en dramatisk himmel igår när vi gav oss av på våra cyklar. Tunga moln och hot om regn. Och nog regnade det en hel del under de timmar vi var ute, men emellanåt kikade solen fram.
Framför allt var det härlig cykling i magiskt vacker natur. Så vackert att jag emellanåt glömde hur tufft det faktiskt var att ta sig upp för alla de där backarna. Men till slut, när vi kom fram, var det värt mjölksyran i benen, svetten som klibbade, hjärtat som dånade i bröstkorgen. För då kom vi fram till det här:
Till fantastiskt vackra Rensjön. På höjderna, med blicken som fick vila över landskapet, satte vi oss och drack kaffe och pustade ut. Och insöp allt det vackra. Gillis la sig i blåbärsriset vid våra fötter och vilade.
Cykling är ett otroligt bra sätt att ta sig ut i markerna. Kvinnan som har inspirerat mig allra mest till trailcykling är Sara Rönne. Kika gärna in på hennes blogg! Hon skriver så entusiasmerande om äventyren, löpningen, cyklingen och om att ta vara på livet. (Hon var dessutom den som såg till att jag gjorde mitt allra första vinterbad. Det var på Internationella kvinnodagen 2019. Oförglömligt!) Här finns hon: http://www.traningsgladje.se
