Jag går en rask promenad i vårvintersolen och ser tussilago i dikeskanten. Tänk så mycket hopp sådana små solar kan sprida! Medan jag går lyssnar jag på radio och en intervju med sångerskan Louise Hoffsten. Hon berättar om hur svårt livet är dessa dagar när hon inte får komma ut och möta sin publik, när hon inte får komma ut och göra det hon lever för – sjunga och spela musik. ”Musiken tystnar nu”, säger hon. ”Det är det som händer.”
Och det är så oerhört tungt att höra henne säga de orden. Men det är sant, på ett sätt. Alla konserter, musikaler, teatrar, festivalen ställs in. Musiken tystnar. Och samtidigt inte. För på samma gång pågår en motrörelse där musiken förmedlas på andra sätt. Ni har ju säkert också sett glimtar av någon av alla streamade konserter och spelningar som görs. Det är också så otroligt hoppfullt! Det säger mig att musiken inte kan tystna. Om den stoppas så finner den andra vägar ut.
Det är så med kulturen över huvud taget, tänker jag. Den finner alltid vägar ut. Musiken, teatern, konsten, litteraturen lever vidare genom allt. Och den gör att människor orkar vidare, också i de svåraste av situationer.
Regionbiblioteket Jämtland-Härjedalen gör sitt till för att sprida litteraturen vidare i dessa Coronatider, när människor inte kan mötas på biblioteken på samma sätt, på författarframträdanden eller bokcirklar. De väljer att filma författarframträdanden som ska spridas via bibliotekens kommunala och regionala kanaler till bibliotekens besökare och andra intresserade.
Och jag ska få vara en av de författarna som ska bli filmad och på så sätt få berätta om mina böcker och mitt författarskap. Det känns väldigt bra på många sätt! Också för att jag under denna vår fått flera framträdanden inställda. Så jag jobbar nu på med en föreläsning som ska handla om kvinnorna i mina tre romaner. Jag ska försöka väva samman deras liv, och tydliggöra de spår och avtryck de gjorde.
Jag önskar er alla en fin dag!
