Jag står i skrivateljén idag och slår in böcker och skickar till människor som beställt. Det är en sådan stor känsla att inse att människor faktiskt läser det jag skriver. Att böcker och berättelser som jag skapat tar andra människor del av. Och många, många hör av sig och säger att de tycker om det jag skrivit. Det känns så oerhört fint!
Som personen som skickade mig ett mail och skrev de här fantastiska orden:
”Hej Karin! För någon vecka sedan fick jag din bok. Jag höll på att läsa annat just då men kunde inte låta din bok ligga oläst så jag kastade mig över den och läste i stort sett i ett enda sträck, inklusive nattliga timmar. Tack för en fantastisk läsupplevelse! Och för att jag fått leva mig in i Margareta och Johns värld! Det var för ovanligheternas skull ett mycket kärleksfullt förhållande du beskriver – vilket annars är det motsatta i den tidens miljöer. Det kändes som om jag var på plats och kunde betrakta händelserna och miljöerna på nära håll! Inte minst intressant att följa Margaretas utveckling inom vävkonsten! Varma hälsningar, XX.”
Eller som personen som skrev ett sms:
”Kära Karin. Jag har varit tillsammans med Margaret Bergman nu i två dagar. Jag är djupt tagen av hennes/din berättelse. Du skriver så levande. Blir så lycklig över att hon verkligen fick uppleva hur villkorslös kärlek kan bära, både genom glädje och sorg. Tack för upplevelserika timmarna med henne/dig! Kramar från XX.”
Det går inte att beskriva hur glad jag blir över hälsningar som de här. Att beröra är nog min längtan som författare och att få bekräftelse på att läsare blivit just berörda känns fantastiskt!
Och nu, nu har jag satt i gång med ett annat manus som jag längtar efter att borra ner mig i. Så lustfyllt!
