När jag höll på med slutarbetet av min bok ”Det har kommit ett brev” lovade jag mig själv att inte direkt sätta i gång med nästa skrivprojekt. Jag lovade mig själv att i lugn och ro ha boksläppet, ge mig själv tid till att marknadsföra boken och administrera boken, utan att samtidigt påbörja en ny berättelse. Jag har hållit mitt eget löfte, men det har inte varit lätt.

I mig bor en ständig längtan till att skriva. Att få stå vid datorn med en kopp kaffe intill och låta fingrarna fara fram över tangenterna är verkligen bland det bästa jag vet! Att låta ord och formuleringar flöda fram, att med hela sitt väsen gå in i en berättelse, skapa, tänka, fantisera… Ja, det är bland det bästa, och när jag skriver mår jag väldigt bra.

Och nu är det slutet av januari. Boksläppet avklarat, efterarbetet avklarat, julen och alla helgerna, med allt jobb det innebär, avklarade. Nu… NU kan jag börja skriva igen. Och det har jag gjort! Berättelsen bor i mitt huvud, personerna är glasklara, jag känner dem väldigt väl, jag vet vad som ska hända, jag vet början, jag vet mitten och jag vet slutet.

Jag har skrivit idag och timmarna har sprungit iväg. Jag hejdar mig emellanåt, behöver hämta andan, går och dricker vatten eller tar en promenad… Och slår in ”Det har kommit ett brev” i paket som sedan skickas iväg till olika beställare. Och sedan tillbaka in i berättelsen igen.

Jag ska berätta mer om det manus som är på väg att bli till, men inte än. Sedan.