Jag åker skidor och reflekterar. Tänker på de tre kvinnorna jag skrivit om i mina böcker, och hur mycket de faktiskt kommit att påverka mig och mitt liv. De har gjort mig starkare!
Margareta, Kristina och Margareta. Ibland känns det som om de går före mig och banar väg. ”Kom igen nu”, säger de om jag får för mig att ge upp. ”Spotta i nävarna nu och ryck upp dig! Du vet ju vad du vill. Kämpa på!”
Ja, det är som om de står där och manar på mig att våga vidare. Margareta i sin gula kappa, Kristina i den hatade, allt för snäva korsetten under klänningen, och Margareta med sin vävda sjal. ”Kom igen nu, Karin!”
Och jag kämpar på, och de kämpade på i sina liv, i den tid då de levde. En kamp för att följa sin egen övertygelse, en kamp mot konventioner och andra människors åsikter. De trampade upp sina egna vägar, de lämnade avtryck på den här jorden. Margareta genom att arbeta hårt inom Röda Korset och göra stor skillnad för framför allt kvinnor och barn. Kristina genom att bygga det allra första hotellet i Åre och på så vis öppna upp för den turistiska utvecklingen i den här dalgången. Margareta genom att emigrera till Amerika och satsa på en karriär inom konst och vävning. Vilka kvinnor!
Och nu drar de varandra. Många som köper min senaste bok vill också läsa mina tidigare. Det känns fint! Men nu är boken om Margareta Klingspor, ”Den där elden inom”, snart helt slut. Jag grunnar på om jag ska låta trycka den på nytt.
Läs gärna mer om mina böcker, ”Den där elden inom”, ”Drottningen af Åre” och ”Det har kommit ett brev” under Kategorier!
