I går var jag och föreläste om ”Drottningen af Åre” för ett gäng härliga människor. Efteråt var det flera som kom fram och berättade att de läst boken och att berättelsen om fröken Hansson, Drottningen, har berört dem. Att de vill veta mer om henne. Sådant värmer mitt hjärta.
När jag åkte från Duved i går snöade det stora julaftonssnöflingor, men när jag kom till Östersund sken solen och det var så höstvackert. Jag blev bjuden på kaffe och sedan packade jag upp gitarren och tog fram stora fotot och kollade ljudet. Sedan var jag redo för föreläsning.
Det blev en rolig timme där jag berättade om fröken Hansson varvat med att jag sjöng och spelade några sånger. Publiken var så fin! De var med, de var intresserade, de var engagerade.
Och många blir berörda. Kanske för att jag berättar om en kvinna som vågade gå sin egen väg, som vågade följa sina drömmar trots massivt motstånd från andra människor och samhället i stort. Kanske för att jag berättar om en kvinna som var människa med allt vad det innebär av både styrka och bräcklighet.
Jag fick jättefina rosor från en kvinna i publiken. Nu lyser de upp vårt matrum. Stort tack!
