Det är en så skön känsla att komma hem. Att mötas av älskade familjen som kvällsfikar och hjälps åt med läxläsning. Att få lägga sig och sova i sin egen säng. Äntligen hemma.
Jag har varit på prästfortbildning i Sundsvall i två dygn. Två intensiva dygn med föreläsningar, seminarier, gudstjänster och möten med fina kollegor från hela vårt stift. Det är berikande och värdefullt. Jag har fått med mig många kloka ord och en hel del ny inspiration.
Men jag har en tendens att längta hem när jag är borta. Trots att jag verkligen är mån om att ”ta vara på dagen”, ”fånga ögonblicket” och ni vet allt det där, så bor i mig den där längtan hem.
Och nu är jag hemma med familjen omkring mig. Livet är liksom bäst då.
