Har det inte hänt någonting alls inom forskningen kring kvinnohälsa och vård av kvinnor under de senaste trettio åren? Jag undrar verkligen efter att jag läst Östersunds Posten idag. Där berättas om en ung kvinna som lider av sjukdomen endometrios, och som tvingats vänta mycket länge på vård och behandling. Hon är tyvärr inte den enda. Jag har mött tjejer som inte fått den hjälp de så innerligt behöver!

Att läsa den tjejens berättelse är som att slungas tillbaka trettio i tiden då jag själv var tonåring och sökte läkarhjälp för mina svåra magsmärtor. Smärtor som kom i samband med mensen, som inte lindrades av värkmediciner, som fick mig att kräkas och ibland svimma.

Jag har så svårt att ta in att unga tjejer som idag söker hjälp för dessa symptom ska behöva höra från läkarna: ”Det är bara mensvärk, det måste man som tjej lära sig att stå ut med.” Eller: ”Ta en och Alvedon så ska du se att det går över.” Eller: ”Börja träna mer, då kommer du inte att ha lika ont.”

Jag trodde att sådana kommentarer hörde till ”förr i tiden”, men uppenbarligen är det inte så. Det gör mig förtvivlad!

Det är med endometrios som med andra kvinnosjukdomar, tänker jag – det finns inte mycket pengar till forskning. Jag läser i en artikel från Göteborgs universitet:

Generellt saknas det resurser till forskning om sjukdomen, menar Matts Olovsson, professor i obstetrik och gynekologi, och en av Sveriges främsta specialister på endometrios. Detta trots att det i dag kan ta många smärtsamma år att få rätt diagnos, och att det finns för få fungerande behandlingsalternativ.

– För att vara en så vanlig sjukdom pågår det oproportionerligt lite forskning på ämnet. Trots att endometrios absolut bör ses som en folksjukdom, får vi mycket mindre resurser jämfört med forskningen som rör till exempel diabetes eller cancer, säger Matts Olovsson.

Det sägs att var tionde kvinna lider av endometrios. Så vad innebär den?

Sjukdomen innebär att livmoderslemhinnan vid menstruation hamnar utanför livmodern och sprids ut i bukhålan, där den orsakar blödningar och inflammationer.

För många kvinnor innebär det här svåra smärtor, för en del, som för mig, i första hand i samband med menstruationens start, andra lider av smärtor dagligen. Sjukdomen kan också innebära att man plågas av svår trötthet, tarmproblem, av depression med mera. För många kan detta leda till långa sjukskrivningar. Dessutom är endometrios den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet bland kvinnor i Sverige.

Ja, att läsa artikeln gjorde mig upprörd och ledsen! Hur kan det komma sig att hon träffar olika läkare under många års tid där ingen enda tänker på att hon kan lida av endometrios? Ska inte mer ha hänt inom forskningen och inom läkarkårens kunskap på dessa trettio år som gått sedan jag själv började söka läkarhjälp? Hur kan det komma sig att läkare inte vet mer i dag?

Trösten mitt i allt är att det nu startas olika endometrioscentrum runt om i Sverige, där man erbjuder specialisthjälp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att tjejen i tidningen och alla andra som lider får komma dit! Och att läkarna ute på våra vårdcentraler blir uppdaterade kring endometrios. Det ska inte behöva vara så här!

Om du vill veta mer: Endometriosforeningen

/Karin