Vi vandrade genom skogen, uppåt mot fjället, och tog in den krispiga luften och de sprakande färgerna. Hösten är verkligen en ljuvlig tid.

Jag hade haft en Musikgudstjänst i Åre gamla kyrka med makalös flöjtmusik av Max Thoursie. Jag var uppfylld av upplevelsen när jag kom hem. I köket stod älskade familjen och packade ner mat i ryggsäckar. ”Vi ska ge oss ut”, sa de. ”Vi ska ta vara på den här dagen.”

Så klart skulle vi det! Jag drog på mig vandringskläder och skönaste kängorna och vi satte oss i bilen och gav oss av. Vi åkte genom Åre, svängde av vid Åre Björnen, körde förbi Huså och ännu en bit till. Där parkerade vi och påbörjade vår vandring.

Jag hade kunnat ta hur många fantastiska bilder som helst, om jag bara hade kommit ihåg att ta med kameran. Det fick bli en och annan mobilbild i stället. Men grejen är att det ju aldrig går att fånga verkligheten med en kamera! Alldeles särskilt inte en krispig, färgsprakande dag som den här!

Vi kom upp möt höjderna, såg Suljätten (dit vandrade vi vid den här tiden för ett par år sedan), såg Skäckerfjällen, och såg Åreskutan i höstskrud. Det är skoj att uppleva Åreskutan en bit på avstånd och från ett annat håll än vanligt. (Här skrev jag om en tur upp på Skutan för ett år sedan.)

Vi satte oss på ett mossbeklätt klippblock och åt och drack kaffe och blickade ut över allt det vackra.

Vilken bra dag det blev! Hoppas DU har fina dagar i höstens tid!

/Karin