Tidigare i vintras blev jag kontaktad av Världens Minsta Bokklubb, och de undrade om jag ville träffa dem och berätta om ”Drottningen af Åre”. Självklart ville jag det! I tisdags var det äntligen dags.

Jag var själv med i en bokklubb för några år sedan, och det var så oerhört givande! Att få umgås med härliga människor och diskutera böcker – ja, det kan inte bli så mycket bättre. Vårt upplägg var att vi en efter en valde en bok som alla läste och sedan möttes vi och samtalade om den. Det som är så fascinerande är hur olika vi läser en bok, hur olika vi tar till oss en berättelse, och hur olika det är vad som fastnar i oss och stannar kvar inom. ”Jaha, tänkte du så? Jag tolkade det så här…”

Vi möttes på Länsbiblioteket i Östersund, Världens Minsta Bokklubb och jag. Bokklubben består av Annika och Ellinor, två mycket bokintresserade människor. De har setts i fem års tid, med jämna och ojämna mellanrum, och pratat böcker. Jag fick se listan av böcker som de betat av, och en kan säga att min drottning hamnat i mycket fint sällskap.

Det blev ett så gott samtal, och de hade så kloka och initierade frågor. Det är en ynnest och en rätt märklig känsla att samtala med personer som läst boken och reflekterat kring den. Vårt samtal kom att kretsa kring fröken Kristina Hansson, förstås, men också kring historien om Åre som by, kring starka kvinnor och kring det faktum att det finns människor som verkligen brutit ny mark, som gått sina egna vägar.

Tack för en fin stund, Annika och Ellinor!

/Karin