Nu smälter snön bort. Ena dagen för att solen värmer, andra dagen för att regnet slår mot backen. Det hinner sällan vara någon riktig vår här – vinter övergår i vårvinter, vårvinter i sommar.
När någon konstaterade att vintersäsongen nu är slut och att liftarna stänger kunde jag inte riktigt ta in det. Vintern har gått så fort! Har jag hunnit med allt jag längtade till när vintern skulle komma? Alla skidturer jag ville göra, alla gnistrande vinterpromenader, alla sparkturer…
Jo, nog har jag hunnit med mycket, jag inser det när jag tänker efter. Skidsäsongen för vår del började ju redan i november när vi tog en skidtur i Vålådalen. Sedan har jag åkt en hel del i Björnen, som den här magiska morgonen i min ensamhet och förstås i Ullådalen. Och många härliga promenader med Gillis har det blivit.
Det har varit en fantastisk vinter med massor av snö och gnistrande kyla, men nu känner jag att jag längtar till sommaren. Perioden som kommer nu här i fjällvärlden är rätt så grå, beige och brun… Jag längtar efter värme, sol och bad. Och jag tänker tillbaka på förra sommaren, inte minst på de fina dagarna i Stockholm med min mamma och min dotter. T-shirtväder, mat på soliga uteserveringar, och strosande i storstan. Så mysigt!
Snart ligger en ny sommar precis framför oss! Det är fint att få längta.
Ja nog är det grått denna tid. Här på Frösön är det rent ut sagt äckligt med all hundskit som tinar fram. Jag blir lika upprörd varje vår. Varför plockar inte hundägare upp efter sina hundar?!
Du, det kan en verkligen undra! Här i Duved är det likadant.