Jag kom och gick längs skoterspåret ner mot båtbryggan i Kallrör. Jag gick där och såg mig om och blev helt tagen av allt det vackra! Och helt tagen av att vi har en påskhelg som kommer att gå till historien.
Vi har kalla morgonar, hos oss är det ner mot minus 20 mest varje dag, men efter några timmar värmer solen. Jag tänker på alla gäster som befinner sig i Åredalen den här helgen, och jag gläds med dem! Tänk, att få sådana här dagar! Tänk, att få ge sig ut i skidspåret eller i pisterna i strålande sol och under klarblå himmel!
Jag har också åkt lite skidor denna påskhelg, men jag har framför allt arbetat en hel del. Det gör mig ingenting. Jag tycker om att arbeta under påsken, jag tycker om gudstjänsterna och påskens drama. Från mörker till ljus. Från död till liv.
I går firade vi påskdagsgudstjänst i St Olofsgården i Åre på morgonen, och på kvällen åkte vi till Handöls kapell. Det blev innerliga och berörande stunder.
Och idag var jag till Kallrör och hade en gudstjänst nere vid båtbryggan. Jag hade aldrig varit i Kallrör förut, men blev så förtjust! Vilken vacker plats på jorden! Vi inledde gudstjänsten med att jag kulade ut över den isbelagda sjön, ut över fjällen.
”Gud bor inte i tempel som är byggda av människohand, men här är Gud, inte långt borta från någon enda av oss…” (Ur Apostlagärningarna)
