Hon har lång, vit klänning och han grå kostym. Jag ser dem genom fönstret hur de kommer gående hand i hand upp mot kapellet. De önskade sig en vigsel i vinterland, och det får de med råge. Vilken magisk dag!
Ja, solen lyser över Storvallens fjällkapell idag och det är bara några enstaka molntussar på blåhimlen. Snön ligger tjock över taken och över markerna. Allting liksom gnistrar.
Det gör de också, mitt fina vigselpar. Det är de två och inga gäster. De vill ha det så. Och ofta blir det något alldeles speciellt när det är enbart vigselparet och inga fler. Det blir ofta en särskild sorts innerlighet under vigselgudstjänsten.
Det blev det idag.
Jag är så tacksam att jag får vara präst i Svenska kyrkan. Att jag har förmånen att dela människors allra största ögonblick. Att jag har förmånen att få välsigna människor och deras kärlek.
Tack, Gud.
Vilken vacker plats att gifta sig på.
Ja, det är ju det!!! Har du varit där någon gång?
Ja, för länge sen.