Jag klev på nattåget i Luleå i går kväll och kom hem till Duved för en stund sedan. Nu sitter jag vid matbordet och dricker kaffe. Jag har haft fina, fina dagar, men oj så skönt det är att vara hemma igen. Det gamla ordspråket håller sannerligen i sig. Borta bra men hemma bäst.
Jag har tillbringat helgen i Gunnarsbyn tillsammans med min vän Lena och hennes familj. Vi har pratat, ätit god mat, yogat, sett på Melodifestivalen, bastat och framför allt har vi förberett gudstjänsten ”Möt mig nu som den jag är”. Den som vi gjorde i Åre gamla kyrka i torsdags gjorde vi i Råneå kyrka i går kväll.
Samma innehåll, samma berättelser, samma musik och ändå en helt annan upplevelse. Så som det blir i en annan kyrka med andra människor. Men det kändes väldigt fint och innerligt och blev uppskattat av dem vi talade med efteråt.
Men nu, som sagt, är det väldigt skönt att vara hemma. Jag ska inte göra många knop den här dagen. Jag har ju lärt mig det nu – om jag haft intensiva dagar behöver jag avkoppling, stillhet, tystnad. Här skrev jag om det behovet om man, som jag, är en HSP. Så jag ska dricka ännu en kopp kaffe, jag ska vila, läsa, packa upp, kolla mailen. Och i eftermiddag ska jag och älskade dottern åka till gymmet. Det tycks bli vår måndagstradition.
Här en bild på Lena och mig från i torsdags i Åre gamla kyrka. Här kan ni läsa mer om den kvällen.
