I år är det 60 år sedan beslutet fattades att också kvinnor ska kunna bli präster i Svenska kyrkan. 50-årsjubileet firades stort i hela vårt land, och också i vårt stift, Härnösands stift. Jenny Michanek och jag fick förmånen att skapa en musikföreställning till jubileet och vi framförde den i Härnösands domkyrka på jubileumsdagen. Det är ett oförglömligt minne!
Under några år turnerade vi runt med ”Kallad” som musikföreställningen heter, och om en vecka ska vi få göra den igen. Nu i samband med Internationella kvinnodagen på Storsjöteatern i Östersund där alla inbjuds till en dag kring ”Feminism – för allas lika värde”.
Det känns stort att få gå upp på stora scenen och återuppliva ”Kallad”. En föreställning som handlar om en kvinnas längtan att bli präst i en tid när det inte var möjligt. Men någonstans handlar föreställningen om varje människas längtan och vad som händer inuti om den längtan aldrig får bli bejakad och bekräftad.
Så, ni som finns i Östersundstrakten nästa söndag, den 4 mars – kom till Storsjöteatern! Där erbjuds en lång rad intressanta föreläsningar och seminarier under dagen, och strax efter kl 14 gör vi vår ”Kallad”. Välkomna!
När jag såg den föreställningen så mindes jag hur du strålade av lycka när du vigdes och förstod att det var inte bara ”du” som vigdes.
Samtidigt kände jag en vemodighet. Det finns fortfarande de som inte får följa sin längtan, som får nej av biskopen. Då är det personligt och inte strukturellt. Det tror jag gör ondare.
Hej Cecilia!
Jo, det var en lycklig stund på många sätt!
Och jag håller med dig om det sorgsna i att en del får nej trots en stark inre längtan och kallelse. Det gör nog mycket ont.
/Karin