En av de där ljuvliga, soliga septembersöndagarna gav vi oss ut på älgjakt, hela familjen. Älskade maken är älgjägare och har varit det hela sitt vuxna liv, jag är det inte, men tycker det kan vara skoj att vara med ibland.
En sådan här dag är det ju bara helt underbart! Hur vi går där efter varandra på rad, vi tre, medan Gillis är lös och söker av området. Hur vi går där i tystnad och bara viskar om vi behöver förmedla oss till varandra. Tystnaden, den krispiga luften, färgerna i träden, hjärtat som bankar och slår där vi vandrar uppåt, uppåt…
Och det bästa av allt – fikastunden! Att göra upp en eld, att koka sitt kaffe, att äta matsäcken. Att sitta där en god stund och höra spraket från elden och dricka sitt kaffe.
Nej, någon älg blev inte skjuten den dagen, men det gör verkligen ingenting alls.
/Karin
Härligt! Var jagade ni?