Ni vet den där känslan att vakna hemma i sin egen säng. Det är verkligen härligt att resa bort, uppleva, upptäcka, men så otroligt skönt det är att komma hem! När jag vaknade i morse steg jag upp direkt, satte på mig fjällkläder, hjälpte Gillis in i bilen och sedan drog vi iväg. Iväg till älskade Ullådalen och bara ut. Ut på myrarna, ut längs de upptrampade stigarna, ut bland fjällbjörkarna och blåbärsriset.
Det finns ingen gång denna hund är så lycklig som när han får härja ute i skog och mark.
Och det finns nästan ingen gång jag är så lycklig som när jag blickar ut över vidderna, över fjälltoppar och skogar.
Det är underbart att vara i storstan, jag tycker verkligen det. Jag älskar myllret av människor, jag älskar gatorna med butiker och restauranger och caféer, men, som sagt, det är rent underbart att komma hem igen.
Förstår verkligen den känslan!
Anar att du om någon kan förstå känslan. 🙂 Och grejen är att jag trivs så himla bra i storstan, älskar myllret, ljudet, farten… Men när jag kommer hem till fjällen är det den starka, underbara känslan av hemma.