Fredag kväll:
Ett myller av människor i Östersund, inte bara på festivalområdet. Varmt i luften, och lite regn.
Sofia Jannok på Tuttifruttiscenen. Hon lämnar ingen oberörd med sin jojk, sin sång och sin kamp för samernas rättigheter. Eller snarare: Hennes kamp för mänskliga rättigheter. För att varje människa ska ha sin frihet. Också friheten att gå på festival utan att bli tafsad på. Rätten till sin egen kropp.
Frida Hyvönen – hade gärna velat lyssna, men kön var alldeles för lång.
Per Gessle på Stortorget. Åh! Det var en fantastisk upplevelse! Att få stå där i publikhavet och sjunga med i Gyllene Tiders gamla låtar, i låtarna av Roxette, i hans egna sololåtar. En kan tycka vad en vill om Per Gessle och hans sångröst, men en kan inte klaga på den enorma låtskatt han levererat genom åren. Och konserten var så fylld av musikglädje och energi, inte minst tack vare eminenta musiker och makalösa körsångerskan Helena Josefsson.
Lördag kväll:
Värmen hade kommit till Östersund och solen sken över Storsjöyran.
Säkert, alias Annika Norlin, spelade på Stortorget och hon är ju otrolig på att skriva texter som berör på djupet. Det känns så genuint och äkta det hon gör.
Laleh. Ja, nu blir det lite svårare att hitta orden. Jag tänkte där jag stod och njöt av hennes musik, hennes ord, hennes sång, att hon är som ett väsen. Musiken fullkomligt exploderar inom henne, vibrerar inom henne. Hon har gjort så oerhört många bra låtar! Så kloka, starka, vackra låtar! Och allsången vid låten ”Goliat” var magisk.
Presidenttalet på Stortorget vid 12-slaget. Evert Ljusbergs ord om republiken som en öppen, välkomnande famn. Stämningen när alla ropar ”Jamtland, Jamtland, jamt och ständut.” Stämningen när alla stämmer in i Jämtlandssången.
Idag är jag uppfylld och inspirerad, och väldigt, väldigt trött. Det blir en tidig kväll.
/Karin
