Jag är klassförälder i älskade dotterns klass, så idag bakar jag till skolavslutningsfikat. Det fick bli kärleksmums med strössel på. Jag bakar och funderar. Tänk att nu slutar hon femman! Tänk att nu är en hon unge som skriver skolarbeten om att hon vill starta ett politiskt parti som ska arbeta för jämställdhet, vård och omsorg och klimatet.
Vart tar tiden vägen? Och jag blir en aning nostalgisk och vemodig.
Och Gillis tittar på mig med klokögonen där inne i struten. Han mår bättre, men gillar inte att leva som i en bubbla. Förhoppningsvis blir han snart kvitt den. Han mår i alla fall bättre nu. Skönt!
Ja, nostalgisk är jag, och ännu mer nostalgisk blir jag när jag hittar älskade dotterns alla halsband. Det fanns en period när hon ständigt hade halsband och skapade halsband, och den tiden är över nu. Men vad gör jag med allt detta vackra? Jo, jag tror jag ska göra en tavla av dem. Ska fundera vidare på hur.
Allt gott!
/Karin
