Idag skulle jag dels repetera inför konserter, dels förbereda inför skrivarkursen jag ska leda om några veckor. Ja, jag skulle vara härligt effektiv och kreativ, men den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Istället har jag tagit hand om älskade Gillis som inte mår riktigt bra.

Jag blev förvånad direkt på morgonen när han inte kom och väckte mig som han alltid brukar göra. Och när han sedan inte verkade hungrig. Och gnällde så fort vi försökte gosa med honom. Då upptäckte vi en stor böld under hans haka. Så jag gick med honom till veterinären omedelbart.

Hon fann inte bara bölden utan också ett sår på hans hals, och vi kunde konstatera att det såret uppstod i lördags när han blev attackerad av en hund som var lös. Hundarna slogs och det tog en stund innan vi lyckades ha isär dem. Otäckt, men jag tyckte det verkade som att allt ändå gick bra. Men skadad blev han, vår Gillis.

Så veterinären valde att söva honom och sätta in dränage. Därför har min dag gått åt till att vara nära honom här hemma. Han har varit trött och vinglig och omtöcknad och mest sovit, och jag har pysslat om så gott jag kunnat. Vi ska inte vara oroliga, säger veterinären, han får medicin och den kommer att göra sitt, men det är jobbigt när en hund som alltid har så mycket energi och kraftfullhet blir så ynklig och har ont.

Ja, så det blev en annan sorts dag. Kreativ och effektiv kan jag vara en annan gång. Och jag tänker på en dikt jag hittade för många år sedan av en poet vid namn Anita Nilsson:

Hon planerade sina dagar, sina veckor, sina år – ja, hela sin framtid. Men så kom livet emellan.

Det är lite så det känns idag.

/Karin