Ett liv utan hund blev återigen ett liv med hund
En gång sa vi att vi skulle leva ett liv utan hund. Det höll bara i någon vecka. Sedan kom den här ljuvliga varelsen in i våra liv – vår älskade Munsterländer Gillis. Nu har han ganska nyss fyllt ett och blivit en självklar del i våra liv och i vår familj.
Morgon med Gillis
Han väcker mig försiktigt varje morgon genom att mjukt trycka sin nos mot min arm eller min hand. Om jag är för trött för att vakna och låtsas sova, står han bara blickstilla och tittar på mig tills jag öppnar mina ögon. Då blir han yr av glädje. Då tar vi vår morgonpromenad och han får sin frukost, och sedan kryper han upp i soffan och vilar. Jo, en aning bortskämd är han, vår lille prins.
Utomhuslivet med Gillis
Han är en myshund och väldigt lugn när han är inomhus, men inte alls när han kommer ut i skogen eller på fjället. Då finns en sådan enorm energi i den kroppen! Han är galet snabb! Han är med oss på skidturer och fjällturer och skogpromenader, och han är med älskade maken i hans jobb i skogen,
Framöver ska han vara med i jakten, och älskade dottern ska träna honom i agility.
Livet med hund
Han är en fantastisk kompis och livet skulle vara oändligt mycket tråkigare utan honom. Livet med hund är liksom bara så bra! Rekommenderas!
/Karin
ett liv utan hund blir svårt när man en gång har haft hund. Och visst är de underbara våra fyrfotingar?! Gillis påminner så mycket om Otis. det vore kul om de fick träffas någon gång.
Jag tycker absolut att de ska få träffas någon gång! Och jag håller med om att de påminner om varandra.
Lustigt, i morgon bitti kommer jag att ha ett inlägg om våra hundar som vi hade för några år sedan. De är ljuvliga, de små liven!
Det ser jag fram emot att läsa!