Det är inte ofta jag får med dem på samma bild, men här är de! Älskade dottern och älskade maken. Två personer som betyder oändligt mycket för mig. I mitt liv är de kärlek, trygghet och livsglädje.

Och klokskap. Inte minst. Av älskade maken lär jag mig massor, nästan varje dag, för han är en synnerligen klok människa. Men i det här inlägget ska jag skriva om två kloka saker som älskade dottern lär mig. Alla andra saker hon lär mig får jag skriva om en annan gång.

Men, som sagt, två kloka saker:

1. När hon var liten, kanske runt två år, vaknade hon varje morgon runt halv fem, slog upp sina blå ögon och sa med glad röst: ”Fin dag!” Och det sa hon oavsett om det var kolsvart utanför fönstret, oavsett om det var snöstorm eller regnoväder. Fin dag. Jag var trött och sliten och kunde inte riktigt stämma in i hennes jublande välkomnande av en ny dag. Men jag tänkte efter ett tag: Tänk att ta emot en ny dag på ett sådant sätt! Tänk att möta en ny dag med en sådan tillit till livet! Jag bestämde mig för att försöka. Det som har hänt nu är att hon blivit en morgontrött snart tolvåring, och jag har blivit en morgonpigg snart 45-åring. Jag kanske inte kan säga ”Fin dag” med jubel i rösten varje morgon, men jag har sannerligen blivit morgonpigg och väldigt, väldigt förtjust i tidiga morgnar. Så, tack för den, älskade dotter!
2. För några månader sedan började hon tjata så smått om att få måla om i sitt rum. När vi flyttade in i huset för snart två år sedan önskade hon lila väggar, och det fick hon. Men nu, som sagt, ville hon byta färg till vit. Och jag sa, vuxet och förnuftigt: ”Nej du, du önskade lila och det fick du, nu får du ha lila väggar. Man kan inte hålla på och måla om hur ofta som helst.” Tystnad. Hon: ”Hur ofta kan man måla om då?” Tystnad. Mamman funderar. Jag: ”Ja, när det har gått så där 5-10 år kanske.” Tystnad. Hon: ”Vid det laget har jag redan flyttat hemifrån.” Lång tystnad. Stark insikt hos mamman: Ja, då har hon flyttat hemifrån. Jag: ”Det är klart att vi ska måla om i ditt rum. Vilken färg vill du ha?”

Ja, två exempel på hur hon lär mig att ta vara på livet och dagarna. Hur hon på sitt sätt ger mig insikterna om livets korthet och förgänglighet. Jag är väl medveten om att en inte kan göra allt här och nu bara för att en har insikten om att livet fort är över, men jag tror det är en gåva att kunna vara medveten om detta. Att ta chanserna när en får dem, att glädjas över de glädjeämnen en har, att ta hand om livet, dagen, dem man har omkring sig, och sig själv, på bästa sätt.

Hoppas NI tar hand om den här nya dagen. Önskar er en FIN DAG!

/Karin