Jag fick nyligen veta att en personalgrupp använt min roman ”Den där elden inom” som underlag för samtal. Alla i personalgruppen hade fått läsa den, och sedan satt de ner och diskuterade den.
De fick också fundera kring vem av personerna i boken de mest kunde identifiera sig med. Den kvinna som berättade om detta för mig, sa att hon så väl kände igen sig i huvudpersonen Margareta. Detta att bryta ihop vid motgångar, men rätt snabbt kunna samla ihop sig och hitta nya lösningar.Många hade också nämnt sina förmödrar, de hade känt igen en mormor eller en farmor.
Sådant här gör mig lycklig ända in i hjärtat. Och stolt!!! Tänk att den bok jag skrev får finnas med och väcka tankar hos människor. Det är så himla stort!
Samma personalgrupp hade också använt min novell ”Båthus med liten markplätt” ur boken ”Orter och ställen”. Samtalen kring den berättelsen hade väckt upprörda känslor, nästan en aning aggression. Det är ju spännande!
