Gillis väckte mig vid halv åtta i morse, och jag konstaterade att jag börjat ha sovmorgon lite då och då igen. Det är ju riktigt skönt. Kände mig trött och glad när jag vaknade. Tror att både tröttheten och glädjen berodde på gårdagskvällens framträdandeTorvalla brunn. Det blev en väldigt fin och innerlig kväll. Jag kände mig hedrad att få läsa de vackra och djupt berörande texterna för en mycket engagerad publik.
Vi tog en promenad i gryningsljuset, Gillis och jag. När vi kom hem drack jag kaffe och läste tidningen. Sedan vaknade familjen och vi stekte amerikanska pannkakor och åt till frukost.
När det blivit lite mer dag stack älskade maken och dottern iväg till byliften för att åka slalom, och jag tog mig till Åre Björnen för att åka längd. Jag körde milspåret, och det var jobbigt och härligt på en och samma gång.
Kom hem, hungrig som en varg, och åt lunch. Sedan ställde jag mig vid datorn och skrev. Bara skrev för glädjen i att skriva. På måndag väntar ett annat sorts skrivande. Då inleds redigeringsfasenmitt manus, och jag har bara en vecka på mig att bli klar. Men jag tror det ska gå. Men idag, som sagt, bara för glädjen i att skriva.
Och nu ligger jag i vår soffa i matrummet med Gillis vid mina fötter och tar en eftermiddagslur. Eftermiddagslurar är bland det bästa jag vet, och forskning visar att det är bra för oss människor, att någon gång per dag hejda allt och bara stanna upp och vila. Den här tuppluren blev extra trivsam för det började blåsa utanför fönstret och skymningen la sig. Och så är det förstås extra mysigt med en hund vid sina fötter.
Men nu ska jag fortsätta skriva en stund, innan vi ska äta thaimat till middag, och sedan sjunka ner i TV-soffan och se Melodifestivalen. Vilken dag! Hoppas också ni har det bra!