Jag är i slutfasen på mitt manusskrivande, snart går boken i tryck. Så förra veckan var det intensivt med redigeringsarbetet, och under helgen paus för att vänta in nya kommentarer från min redaktör. Och i den ”vänteluckan” föddes en så enorm längtan att skriva på det andra manuset jag också håller på med.
Ett manus som en dag kan bli en roman. Vet inte hur, vet inte när, men jag vet att det är så roligt och så lustfyllt att skriva! Jag skriver fort, jag skriver länge, jag skriver så gärna. Och det är så lustfyllt att det ännu inte riktigt fått någon struktur eller ordning. Jag insåg det när jag plötsligt såg mina anteckningar, någon sorts synopsis…
Ingen annan än jag skulle förstå ett dyft av de anteckningarna, men för mig är det glasklart. Detta virrvarr av oläsliga ord, formuleringar, siffror och färger är grunden till manuset, och jag vet precis.
I morgon bitti blir det åter igen jobb med mitt högaktuella manus för nu har jag fått synpunkter från min redaktör, och resten av dagen och kvällen betyder arbete i Åre församling. Det är en sådan vecka nu och mycket ska hända. Språkcafé, möten, gemenskapsträff, kvällsmässa, fler möten, vigsel, gudstjänst… Och genom allt – en längtan tillbaka till mitt manus som en dag kan bli en roman…