Jag vet inte hur det är för er, men själv gillar jag inte att städa ut julen. Jag trivs alldeles för bra i den bubbla som advents- och jultiden är. Adventsljusstakarna, adventsstjärnorna, julmusiken, glöggen, lussekatterna… Myset, helt enkelt. Men idag har jag ändå gjort det – städat ut den. Och lika vemodig som alla år blir jag. Ja, jag tror att ordet vemod är helt rätt ord för att beskriva hur det känns.
Så – ut med julen, bort med granbarren, och in med något nytt och fräscht. Så jag gick och köpte ett gäng tulpaner och ställde i en vas på matbordet. Det ger omedelbart en aning om vår, och den behöver jag se fram emot nu. Och jag tycker verkligen att ljuset är lite annorlunda på eftermiddagarna nu, som om det faktiskt börjar märkas att det har vänt.
Hoppfullt!
Jag tycker också att det är väldigt vemodigt att städa ut julen. Hur blir det nästa år? Det är den frågan som alltid kommer till mig just i den stunden.
Kanske liknande känsla som du och jag delade när vi bommade igen våra sommarstugor inför hösten… Vemodet… Hur blir det nästa gång vi kommer tillbaka? Hur blir det nästa år?