Jag går längs den väg jag gått och sprungit så många gånger i mitt liv. Och åkt skidor. Idag går jag och solen värmer. Den här vägen går från min familjs fäbodvall och upp mot fjället. Den här vägen och den här platsen är så starkt förknippad med min barndom och därför också så starkt länkad till mitt ursprung och min identitet.
Här, på den här fäbodvallen, har mina förmödrar och förfäder levt och kämpat genom tiderna. Hit buförde de tidigt om somrarna, här tog de korna och getterna på bete, här mjölkade de, gjorde smör och ost. Jag vet att min mormor en gång sa att den lyckligaste tiden i hennes liv var somrarna på fäbodvallen när barnen var små.
För det var inte bara arbete och slit. Det var också sköna stunder med kaffekoppen i solen på bron tidiga morgnar. Det var också handarbete vid öppna spisen om kvällen. Det var också lek och stoj med barnen.
Ja, för mig är den här platsen ursprung och identitet och nära koppling till de släktingar som fanns här men som inte längre lever. En mycket speciell plats.
