Nu har jag gjort min första arbetsdag efter semestern. Jag hade inga problem med att börja arbeta igen, och det är en enormt skön känsla! Jag har upplevt det några gånger – den där förlamande känslan av att inte vilja börja jobba! Jag har hört många beskriva just den upplevelsen. Inte skoj alls! Så jag är tacksam och glad över att nu känna både förväntan och glädje inför en ny jobbtermin.
Så hur blev min första arbetsdag? Jag steg upp vid halv sju och tog en kort promenad med Gillis. Kalla vindar gav en viss föraning om att hösten är på väg, ingen tvekan om det. Jag rörde ihop en smoothie, drack den och läste tidningen. Just detta moment i min vardag känner jag att jag längtat efter denna sommar – stunden med morgontidningen… Strax före åtta promenerade jag till mitt jobb. Jag var ensam en kort stund och det är skönt, tycker jag. Det är skönt att de första minuterna blir i tystnad och ensamhet. Sedan ramlade de in, en efter en, också min helt nya chef. Hoppas innerligt att han ska trivas! Sedan har jag mest stått vid skrivbordet på mitt kontor och försökt komma i kapp. Kollat av vilka uppgifter som ligger framför mig, skrivit in dem i almanackan, ringt några samtal, förberett, planerat… De rosa pappren är vigselblanketter. Det är en del vigslar framöver. Kul!
När arbetsdagen var slut gick jag hem och vilade. Huset var tomt och tyst. Maken på arbete och dottern på ridläger. En eftermiddagstupplur kan vara bland det bästa som finns, särskilt efter en helg med inte så mycket sömn… Sedan stekte jag pannkakor tills familjen plus en av dotterns kompisar kom hem. Nu väntar träning, uppackning och lite annan stök innan kvällen är här.
Orsaken till en aning lite sömn under helgen var min ene brors 40-årskalas. Så himla trevligt! Och hela helgen i hans och hans familjs stuga vid vattnet blev som en avslutning av sommaren. Så nu är jag tillbaka i verkligheten.
Följer Gillis med Leif på jobbet eller har ni ensamtränat honom?