Vi hade precis börjat laga middag, älskade dottern och jag, när riktigt stora, mörka moln drog fram. Allt medan vi grillade vår mat blev det allt mörkare. Vi åt och jag trodde att regnet när dom helst skulle komma, att vi när som helst skulle höra dundren och se blixtarna. Men nu har vi hunnit både äta och diska här ute utan någon som helst åska.
Och jag som älskar åskan! Jag gör verkligen det. Så denna sommar har jag njutit ordentligt för den har funnits hos oss många dagar. Kanske inte så nära, men vi har anat den och känt den i luften. Jag tror det är det oerhört mäktiga i åskan spm fascinerar mig. Den lever sitt eget liv, vi kan inte påverka den det minsta. Vi kam bara betrakta det storslagna och hålla oss på så trygga platser det bara går.
Jag sitter kvar här ute en stund till och väntar. Men jag tror den dragit förbi. Molnen har lättat, skiftat färg till ljusgrå på sina håll.
