Det har varit Storsjöyra i Östersund den här helgen. Hela stan har som alltid levt upp, fyllts av människor och musik, fyllt hela Storsjöstråket av restauranger. Vi var på stråket i torsdags och åt god mat, och igår strosade vi på stan. Bara för att få uppleva stämningen.
Men när kvällen kom behövde en av oss vara hemma. Det går inte att ha med sig en tremånaders valp in i trängsel och hög musik. Så vi bestämde att älskade maken och dottern skulle ge sig ut och yra och lyssna på Winnerbäck och Miryam Bryant och andra. Jag fick hålla mig hemma.
Och jag hade gärna varit på Yran, men vet ni, jag hade en mysig lördagskväll med Gillis. Vi tog en långpromenad, och sedan softade vi. Han tuggade tuggben och jag läste min bok och det var skönt att ligga under en filt i stillhet.
När maken och dottern och resten av gänget kom tillbaka var det efter midnatt och de var mycket, mycket nöjda med kvällen. Det var den här killen och jag också.
Ett klokt val, tycker jag som inte har Yrat på många år. Jag var inte ens in på stråket. När jag är i vårt skogsbryn glömmer jag nästan världen utanför. Han är bra söt Gillis.