…har jag ytterst sällan. Jag förundras över flödet. Hur orden kommer, formuleringarna, styckena, sidorna… Böckerna… Och nu kan jag bara längta efter hela dagar enbart till för att skriva. Det har inte varit så nu på ett tag. Ganska länge, faktiskt. Jag har farit och flängt, föreläst, sjungit, berättat, vilket är jätteroligt, men nu längtar jag efter skrivandet.
Så mitt i fantastiska grönskande sommartiden funderar jag lite över hösten. På ett bra sätt funderar jag över hösten. Jag verkligen njuter av sommaren, och tänker samtidigt att jag kan se fram emot hösten. Jag kan se fram emot att stå vid mitt ståskrivbord och skriva, flytta till matrumsbordet och skriva och samtidigt blicka ut över Åreskutan, flytta tillbaka till ståskrivbordet och skriva vidare. Så jag ska tacka nej till en del förfrågningar för att ge mig själv tiden till orden. Jag ska vara som i en bubbla, gå in i mig själv, och låta orden flöda.
För nu har jag en hel del skrivande att ta tag i. Roliga och stimulerande projekt som jag i nuläget inte ska nämna över huvud taget. Bara att de finns och att jag längtar.