I går smet vi in på dotterns danslektion. Oj oj oj, vilka duktiga tjejer! Vilken duktig danslärare! Vilken glädje de utstrålade när de dansade! Det var så otroligt härligt att se! Jag är så glad att möjligheten till dans finns här i våra trakter. Att vår dotter och hennes kompisar får dansa en gång i veckan under skoltid, och dessutom får vara med och göra dansuppvisningar vid varje terminsslut.
Jag satt där och betraktade deras dans och mindes plötsligt min egen uppväxt. Jag var ett barn som längtade att få dansa, sjunga, spela teater… Det fanns ingen dans i min by, inte heller någon teater, men världens bästa musikskola fanns, och där både sjöng och spelade jag. Det intressant är att allt det jag tyckte om som barn är fortfarande det jag tycker mest om att syssla med. Alla de olika kreativa uttrycken.
Ibland när jag möter människor som inte mår så bra, som uttrycker att det är något som skaver, att livet inte är riktigt så som de önskar att det vore, brukar jag fråga vem de var som barn. Vad tyckte du om att göra? Vad drömde du om när du var barn? Jag tror svaren på de frågorna säger oss något viktigt också om oss som vuxna. Så, vad drömde DU om när du var barn?
Och så här fånigt stolta såg vi ut när vi satt där och betraktade vår dotter och hennes kompisar och deras danselektion.
