Idag har jag haft en 8-17-arbetsdag. Förmiddagen innebar administration och planering på kontoret, på eftermiddagen var det kontraktskonvent. När jag kom hem åt jag middag med familjen, åkte iväg med sopor, och skulle precis börja jobba bort en del från min rätt långa att-göra-lista, när jag tittade ut. Jag tittade ut och såg att solen sken, satte på mig träskorna och gick ut. Alltså, sommaren har kommit! Bara så där! Pang, liksom! Nu är gräsmattan grönskande grön och behöver klippas. Nu börjar ogräset växa i rabatterna och i grusgångarna. Nu växer gullvivorna i massor i vår dikeskant. När hände det här? Hur gick det till?
Och jag slogs av att det är ju precis det här jag väntat på och längtat efter! Precis det här! Så jag bestämde mig för att släppa alla måsten och borden. Jag bestämde mig för att strunta i den långa att-göra-listan. Jag bryggde mig en kopp kaffe istället och satte mig i solen. Jag satt där och bara njöt av att sommaren äntligen är här!