Jag vet inte hur det är, men ibland får jag för mig att en massa livsnjutande människor liksom dragits hit till Åretrakten, för jag möter så många. Människor i olika åldrar som är himla bra på att ta vara på sina liv. En hel del av dem möter jag i backarna och i backrestaurangerna. Inte sällan är de pensionärer som ägnar dagarna åt skidåkning och god mat. Som kollar av vädret på morgonen och sedan ger sig ut. Som gläds åt skidåkning under vintern och sedan passar på att vandra under sommaren.
En sann livsnjutare var min fine vän O, som tyvärr dog för några månader sedan. Han dog efter att ha levt i 95 år, och sannerligen tagit vara på dagarna. Han åkte slalom tills han var 93, och älskade det. Skidåkningen var hans liv! När jag för någon vinter sedan hade problem med min rygg, och inte kunde åka slalom, och inte ens hade köpt ett säsongskort, blev O mycket bekymrad. Han sa: ”Men Karin, du måste börja träna. Kan du inte börja gå på gymmet, som jag gör?” Och jag log för mig själv, och tänkte att det var speciellt att bli ”uppläxad” angående träning av en 90+. Men han hade ju rätt, förstås! Ska en hålla sig stark och smidig gäller det att träna!
Den här vintern åker jag slalom igen. Idag åkte jag och familjen liftsystemet från Duved och bort till Lillåstugan. Där firade vi annandagsgudstjänst, och jag sjöng med i Årekören.
