Jag stiger upp i gryningen, resten av familjen sover. Allt är tyst och stilla. Jag sätter mig vid köksbordet, dricker en kopp kaffe och tittar ut över Åreskutan. Snart kommer världen här omkring vakna. Snart kommer pisterna fyllas av skidälskande människor. Snart är det fullt på caféerna och restaurangerna. Ungefär 30 000 personer befinner sig i Åredalen den här påsken.
Om vi hade firat långfredag för så där sextio år sedan, hade inga människor gett sig ut i pisterna idag. Då hade ingen besökt några restauranger eller caféer. Då var långfredagen en mycket stilla dag. Mina föräldrar minns sin barndoms långfredagar. Barnen fick inte leka med kompisar, fick inte ens gå ut och leka med sina syskon. Ingen radio fick vara igång. Det var otänkbart att göra något roligt eller skrattfyllt. Det skulle vara en stillsam dag. En dag för allvar och eftertanke.
Otroligt fin och tänkvärd text. Jag kan också längta efter en sån dag, för oss alla!
Tack Katrin! Jag tror faktiskt det är många som längtar efter en sådan dag. Hoppas du haft en fin påsk så här långt!
Ja men se där, lite lika funderingar som vad jag hade under långfredagen.