Här är jag klädd i kläder från 50-talet i samband med releasen av min roman Den där elden inom. Berättelsen som bygger på ett verkligt levnadsöde, en verklig person. Hon hette Margareta Klingspor och är en av mina hjältinnor. En kvinna som vågade gå sin egen väg trots massivt motstånd. En kvinna som stod upp för andra kvinnor, stöttade och hjälpte.
Hon är en god förebild så här på Internationella kvinnodagen. En dag som jag inte firar, men som jag anser ska uppmärksammas! För samhället är långt ifrån jämställt.
Vi ser det i krigen som rasar runt om i världen hur kvinnor våldtas som en del i krigsföringen. Vi ser det i alla de flyktingläger runt om där kvinnor och barn har det allra, allra svårast. Vi ser det i statistiken över kvinnor som blir misshandlade av sina män, inte minst här i Sverige. Vi ser det på våldtäkterna, på de sexuella trakasserierna, på näthatet mot kvinnor. Vi ser det på de orättvisa lönerna och de mansdominerade bolagsstyrelserna. Bland annat.
Och vi ser det, inte minst, på uppmaningarna från polischefen om att vi kvinnor ska hålla oss hemma och inte vistas ute sena kvällar.
Så den här dagen behövs för att uppmärksamma hur det ser ut i samhället, hur strukturerna ser ut. Men jag tänker att dagen också behövs för att stärka vårt systerskap, vi kvinnor över hela världen. Vi behöver påminna oss om Madeleine Albrights ord: Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.
Tack för alla kloka, driftiga kvinnor! Du är en av dem.
Tack, Eva! Och du med!
Tack 🙂