Denna tisdag efter annandag påsk deklarerade dottern att hon inte var ett dugg sugen på skidåkning. Jag kan förstå henne. Det har blivit många skidåkningsdagar nu, och idag blåser det hårt där ute. Så vi har bestämt oss för en lugn dag. Kanske bara en stilla promenad.
Den lugna dagen gjorde att jag ställde mig vid vår bokhylla och kollade in vad vi egentligen har för böcker. En hel del romaner och deckare, ett gäng studieböcker och faktaböcker, ganska många diktböcker. Min blick föll på en bok av Bodil Malmsten. Fantastiska Bodil. Du är saknad!
När jag öppnade boken såg jag hälsningen! Och fördes tillbaka i tiden till åren på musikgymnasiet i Östersund. Tre makalösa år med mycket musik, och också med mycket skrivande. Jag skrev dikter så det stod härliga till, och jag skrev sångtexter som tonsattes av ivriga klasskamrater. Jag minns att jag fick pris i några dikttävlingar. Priset i en sådan tävling var denna bok av Bodil, och en hälsning från henne.
Nu när jag fann den blev jag både glad och vemodig på en och samma gång.
