Idag har jag åter igen haft förmånen att prata om min roman ”Den där elden inom”. Det är nu mer än tre år sedan boken släpptes, men jag får fortfarande förfrågningar om att komma och berätta om den i olika sammanhang. Det är väldigt roligt! Idag var jag i Ås församlingshem tillsammans med ett gäng trevliga och nyfikna människor med många frågor om boken.
Många av dem som lyssnade pratade om igenkänning. De var barn/unga på 30-40-talet, när boken utspelar sig, och de kunde minnas hur det var. De kunde minnas att kvinnans roll var att vara hemma på gården med barnen och djuren, och om någon bröt mot den konventionen, ansågs hon annorlunda och en aning skrämmande.
Så min huvudperson Margareta var verkligen en främmande fågel med all sin kraft och oräddhet. Och hon gav kvinnorna i byn modet att då och då lämna sina gårdar för att för en stund få tänka på något annat. Och för att engagera sig i sådant som de brann för.
Min fina vän, prästen Gabrielle, talade om vikten av goda förebilder och att ”min” Margareta får vara en sådan förebild. Då blir jag väldigt glad.
